Idag åkte pappa och jag och hälsade på Zangria för första gången sedan hon åkte till Nyckelby. Va riktigt nervös innan, visste ju inte hur jag skulle känna när jag träffade henne. När vi kom fram till henne i hagen va jag otroligt nära på att börja gråta. Hon ser ut att må så bra och såg jätteglad ut. Bor i en hagen med säker 15-20 mer hästar. Gick fram till henne och klappade och kramade henne massor, har inte insett hur mycket jag saknat henne tills nu. <3 känns så lustigt att se henne där lixom, kan inte riktigt förklara.