Har inte bloggat på länge nu, inte för att det har hänt särskilt mycket, har varit sjuk hela veckan, och offenciellt missat hela praoen. Dumma förkylning.. Fighter fick kolik i förrgår. Det va dock inget farligt, men han blödde en hel del näsblod. Han fick stå med dropp hela kvällen, och sen blev han bättre. 

 

Jag har legat i sängen hela veckan typ, men idag mår jag bättre än jag gjort på hela veckan! Hoppas på att jag blir frisk.

 

AAAAAAAHHH va ute en liten stund hos hästarna i hagen, fullpackad med överdragsbyxor och dunjacka, varma vantar, och två par strumpor i skorna, ändå frös jag som en tok och kunde bara va ute i en liten stund. Har så grymt ont i halsen. Blir så ledsen, vi som ska praoa den här veckan ju! Jennifer är fortfarande sjuk så hon kommer inte vara med imorgon, jag håller verkligen tummar och tår på att jag kan va med! 

 

Tränade Fighter lite för en stund sedan och det gick så sjuuuukt braa! Han är ju helt otrolig, det har jag vetat innan, men idag verkade verkligen som att han släppte taget och vågade busa på samma sätt som han gör med Larsse, fast med mej! 

 

Igår va han på samma sätt. Och då började jag träna in stegra! Eller "stegra" kan man inte kalla det än, utan bara små skutt. Men han förstog det fortfarande idag! Och idag "stegrade" han 3 gånger när vi stog still och jag bad honom. Helt otroligt vad han är lättlärd. Blir bara mer och mer förvånad över honom! Min underbara kille! <3

 

Har by the way fått beställa den här übersnygga selen till Fighter! Hade ju beställt en från globus, en valig svart med huvudlag och tömmar osv, men det visade sej vara slut på lagret. Så vi beställer den här i stället från tyskland! Hur snygg kommer inte fighter bli i den då?! :D  Bilden kommer här ifrån

 

Tänker ju klippa Larsse när det blir lite varmare uten, men är inte helt säker hur jag ska göra. För jag tänker inte helklippa honom igen, blev så jobbigt så fort det blev lite kallt. Men jag har lita tankar på sånna här klippningar, inte för mycket men ändå som gör att dom inte blir genomsvettiga så fort dom arbetar. 

Men jag vill dock att ni ska förstå att inget av detta jag skriver är "vidareplanerat" utan kommer direkt från mitt huvud. Zangria och jag kommer inte så bra överens från ryggen helt enkelt. Och det har vi kanske aldrig riktigt gjort. Och där av kom trickträningen, som kom helt oförberett, har stärkt oss något sjukt. Zangria är...svår att förklara, men om jag skulle beskriva henne med 3 ord skulle det vara envis, bitch och underbar. Det förklarar hanna riktigt bra.Jag har haft Z i ungefär 3,5 år nu, men känner ändå att jag inte känner henne helt och hållet. Många hästägare säger att dom liksom känner sin häst så pass bra att dom "ser igenom hästens ögon". Jag känner inte så. Zangria och jag är sjukt olika. Igentligen skulle jag köpt en häst som var äldre, lugnare, erfaren och mer utbildad . Z är helt tvärt imot. Ofta nervös, har varken erfarenhet ellet är utbildad, mer än vad jag har lärt henne. 

Nu vill jag inte säga att jag inte älskar henne, för oj om jag gör! Varje del av henne. Och om jag fick släppa ridningen och bara vara med henne, trickträna och pyssla om hade det varit super! Men nu är det ju så att vi lever i min verklighet, där Z går upp i vikt bara genom att ha stått ett par dagar. Där hon redan är ohälsosamt tjock, även fast man bantat henne sedan hon kom hit. 

Men så är det ju också så att ridningen inte är något jag vill släppa heller. Varje gång jag ridigt och det gått dåligt har jag tänkt, du måste kämpa, du får inte ge upp. Nu har jag börjat tänka, vad är det jag kämpar för igentligen? Att få henne se normal ut i formen? Att få henne precis som  min drömhäst? Ni kan ju för det första förstå hur roligt det är att rida bara för att få henne gå ner i vikt, se ut som andra hästar, inte se värsta ovårdad ut? Eller detta med att söka efter min drömhäst i Zangria. Ingen garanti för det. Hon är helt tvärt om "min drömhäst". Man kan ju liksom inte ändra personligheten på en häst. Zangria är också tvärt imot mej när det gäller att träna. Jag vill få ut lärdom av ridningen, lära mej  saker. Medans Z är mer en "skogsmulle häst som gillar att hopp". Hon älskar att lunka runt i skogen, galoppera på fällt eller hoppa över nervälta träd ( ni förstår mej va?) 

 

Men tillbaka till hur det ligger till nu. Dom senaste gångerna jag ridigt har det ju gått farligt dåligt. Z har inte lyssnat i huvaud taget, bara jobbat ifrån mej hela tiden. Det är nästan till och med så att jag mår lite dåligt att gå ner i hagen till henne för jag känner bara hur mycket jag inte vill att det ska gå dåligt. Jag är inte rädd, det är inte det, utan det är så att jag inte har en aning om hur jag vill göra. Det känns liksom som att jag lever i en bubbla nästan. Tankar som att sälja henne till  någon som passar bra kommr hela tiden, och varje gång det kommer får jag ont i magen. Jag har aldrig tidigare varit med och tagit bort någon häst någon gång innan. Vet liksom inte känslan. Jag vet bara hur det känns att ta bort en häst, och det är hemskt. Även fast man överlever på något sätt. 

Sammtidigt får jag tankar som att jag skulle kunna hitta min drömhäst, en äldre, erfaren lugn häst,som jag kan träna lite mer seriöst, kanske tillochmed våga ta steget att tävla lite smått. Och i stället pirrar det till lite i magen.

Men så ska jag INTE säga att tiden med Z har varit bortkastad, inte i huvud taget! Aldrig trodde jag att jag skulle komma så långt som jag gjort nu. När Z hade kommit va jag inne i min hopprädsla, vågade aldrig hoppa högre än 20 cm, fick sådan ångest, och bara grät såfort det kom ett hinder. Nu, ett par år senare, har jag hoppat 115 cm som högst, och även att jag ibland får tillbaka släng av rädslan, har det nästan helt och hållet försvunnit. När jag var yngre brukade jag rita bilder, mest på Z och Larsse, där det stog våra mål. Dom mesta av Zangrias mål va tex lära buga, hoppa höga hinder, och mitt mest efterlängtade mål, lära henne stegra av någon lustig orsak. Vet inte hur många bilder jag ritade på när Z stegrade. Idag, kan vi hoppa utan problem, hon stegrar på kommandå, bugar, kompliment, lägger sej ner, ja listan kan bli lång efter vad vi har uppnått. Och ni ska förstå att dom målan jag ritade då hade jag ingen tanke på att få igenom. 

 

Detta är även väldigt lite om det som händer i mitt huvud just nu. Our thoughts makes us crazy.